Björn Vingård: ”Veckorevyn blev början på resten av mitt liv”

Christina Jutterström, Amelia Adamo, Björn Vingård, Claes Blom, Ebba Kleberg von Sydow och Martina och Alexandra Bonnier har en sak gemensam. De har alla arbetat på Veckorevyn – och har enbart positiva minnen av tiden där. – Veckorevyn blev början på resten av mitt liv, säger Björn Vingård.

Morgonen den 1 augusti 1967 gick Björn Vingård för första gången som anställd reporter in genom porten till Bonnierhuset på Torsgatan 21 i Stockholm.

Björn skulle fylla 22 år två månader senare och anade föga att han skulle bli kvar inom Bonnier i 44 år. Så småningom som chefredaktör för bland annat Damernas Värld, Sköna Hem, Allt om Mat och Resumé.

– Huset kallades ibland för ”Drömfabriken” och åtminstone för mig hade en dröm gått i uppfyllelse just den här morgonen, berättar Björn Vinberg.

– Min kanske största lärdom under åren på Veckorevyn var att det fanns en ägarfamilj som var mycket delaktig i det dagliga arbetet på redaktionen. Sen var det kul att jobba där. Bara man levererade fick man göra nästan vad som helst.

– Jag intervjuade kändisar från hela världen och de ställde snällt upp. Jag var på nattklubben Alexandras med Jack Nicholson, åkte berg- och dalbana på Grönan med Donovan och försökte tala med renar på Skansen tillsammans med Hollywood-skådisen Rex Harrison.

När Björn Vingård kom till Veckorevyn hade Christina Jutterström redan börjat jobba där. Hon arbetade på tidningen 1965 och 1966 och beskriver Veckorevyn som en plantskola för unga journalister.

– Det bästa med Veckorevyn var det engagemang som tidningen skapade genom olika aktiviteter för prenumeranterna. Jag minns allt från tonårens Flugan-turnéer och mönster och tyger till kläder man själv sydde till ”Bröllopsresan” som gick till Italien och som jag fick rapportera om, berättar Christina.

– Det var läsaraktiviteter som betydde något, i stort och smått. Och så Fröken Sverige förstås, så länge den tävlingen betraktades som rumsren.

Amelia Adamo var redaktionschef på Veckorevyn från 1980 till mars 1984 under legendariska chefredaktören Gunny Widell. Efter sju år på Aftonbladet återvände hon till Veckorevyn och var tidningens chefredaktör mellan 1991 och 1995.

– Att få vara handen när Gunny var anden…jag lärde mig så mycket, både hur jag skulle göra och inte, när jag jobbade med henne. Och det bästa under åren som chefredaktör var att jag vågade göra Veckorevyn fräck, framåt, fri och dessutom framgångsrik, säger Amelia.

Claes Blom började på Veckorevyn 1986, ett sommarvikariat som reporter som efter bara några månader omvandlades till en fast tjänst. Han blev kvar på tidningen i elva år och inom Bonnier i 37 år.

– Veckorevyn i slutet av 1980-talet var en oerhört kreativ arbetsplats med högt i tak. Det var väldigt mycket hårt jobb med också party. Att få jobba nära både Gunny och Amelia var underbart, berättar Claes som tog över som Veckorevyns chefredaktör när Amelia slutade, bara för att två år senare följa efter henne och bli andreredaktör på tidningen Amelia.

Martina Bonnier arbetade på Veckorevyn i flera omgångar, både i slutet av 1980-talet och på 1990-talet. Först som reporter, senare på moderedaktionen och de sista åren var hon tidningens modechef.

– På den tiden var Veckorevyn den coolaste tidningen att jobba på. ”Alla” kändisar besökte redaktionen. Man var alltid på jobbet och hade otroligt kul. Det var också en väldigt lärorik tid. Tempot var högt och många duktiga journalister jobbade där, berättar hon.

Alexandra Bonnier sommarjobbade på Veckorevyn 2008 när hon var 16 år. Hon minns det som en väldigt rolig tid:

– Det var en härlig stämning på redaktionen och alla verkligen brann för det de jobbade med, berättar hon. När Ebba von Sydow var chefredaktör 2005 till 2007 satt redaktionen på Sveavägen tillsammans med Mama och Family Living.

– Det var en omvälvande tid, mitt i den tidiga digitaliseringen, en ny era och svårt att veta åt vilket håll vi skulle gå. Veckorevyn kom fortfarande ut på papper varannan vecka, samtidigt som vi satsade på nätet, säger Ebba som bland annat startade en blogg under sin tid på tidningen.

– Att få bli chefredaktör var ett oemotståndligt uppdrag. Jag var bara 24 år när jag fick jobbet och säkert en tillgång med min entusiasm, mitt mod och min ”hur-svårt-kan-det-vara”- attityd.

Anders Hvidfeldt