Yngve Larsson var en av Tors bästa vänner under ungdomstiden. Sedan gifte han sig med Tors syster Elin. Yngve blev en framstående liberal politiker och legendarisk stadsbyggare. Stockholmarna har bland annat honom att tacka för sin tunnelbana och för rekreationsområdet Gärdet.
Tor och Yngve träffade varandra redan under skolåren, i gymnasieföreningen Saga. Båda var djupt engagerade i Finlands folk. Båda fortsatte sina studier i Uppsala, där Yngve blev god vän och såg upp till Otto Järte. Alla tre engagerade sig så småningom i de så kallade aktivisterna, som ville att Sverige skulle gå med i första världskriget på Tysklands sida. Detta för att stödja Finlands frihetskamp. För att väcka frågan författade de 1915 debattskriften Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning.
Både Yngve Larsson och Otto Järte var aktiva socialdemokrater, men de bådas aktivism uppskattades inte av Hjalmar Branting och de uteslöts ur partiet. Detta hindrade dock inte Yngve Larsson från att engagera sig politiskt.
Yngve Larsson tog en fil kand i Uppsala 1903 och disputerade tio år senare med Inkorporeringsproblemet, om stadsområdets förändringar med särskild hänsyn till svensk förvaltningspraxis. Detta var hans specialområde. Redan 1908 hade han blivit sekreterare i Svenska stadsförbundet, vilket i dag motsvaras av Sveriges kommuner och landsting. Tio år senare utnämndes han till direktör för förbundet. Här arbetade han bland annat med bostadssociala frågor och med Stockholms stora förvaltningsreform som genomfördes 1920. Samma år utnämndes han till stadssekreterare och chef för stadskansliet, vilket blev inledningen på hans bana i Stockholms stadshus.
Liberalt borgarråd
Här blev han så småningom borgarråd och fick ansvar för gatunämnden och stadsplanenämnden, och fick på så sätt grepp om alla stadsbyggnadsfrågor. Till en början var Yngve Larsson vald på ett opolitiskt mandat, men anslöt sig i slutet av 1920-talet till Liberala partiet. När Folkpartiet bildades 1935 gick han med i det. Han var även riksdagsledamot 1946–1952.
En av Yngve Larssons viktigaste insatser var tunnelbanan och slussen. Som ordförande för 1930 års trafikkommitté fick han till uppgift att föreslå ett system med ”lokalbanor”, men insåg att man först måste lösa problemet med trafikknuten ”Slusseneländet”.
Andra stora projekt som genomfördes under Yngve Larssons ledning var byggandet av Västerbron och Tranebergsbron samt Bromma flygplats som byggdes 1934–1936. Tio år senare bytte han bort den mot Gärdet. På så sätt fick Stockholmarna tillgång till 1 miljon kvadratmeter av kronans mark för rekreation. Även Skogskyrkogården uppfördes under Yngve Larssons tid.
Ytterligare ett stort projekt var den så kallade regleringen av Norrmalm som bland annat resulterade i de fem Hötorgsskraporna, eller ”trumpetstötar i ett Händels festspel” som Yngve Larsson kallade dem. Detta var en av de största stadssaneringarna i svensk historia. När Yngve Larsson lämnat stadsfullmäktige utvidgades planerna för Norrmalm på ett sätt som han inte alls uppskattade. Han efterlyste då ”kammarspel och inga trumpetstötar”.
Fem årtionden i stadens tjänst
Yngve Larsson var 73 år när han lämnade stadsfullmäktige men fortsatte sitt engagemang i stadsplanefrågor genom att ingå i generalplaneberedningen, där han arbetade för sina åsikter om Norrmalmsregleringen. När han helt lämnade sina uppdrag hos staden var han 89 år. Då hade han under mer än 50 års tid varit en ledande personlighet inom Stockholms stad som kom att prägla stadens utformning. Yngve Larsson fick flera svenska och utländska utmärkelser för sitt arbete och kom att kallas legendarisk, statsman och sitt århundrades främsta stadsbyggare.
Yngve och Elin
Yngve och Karl Ottos och Lisens äldsta dotter Elin gifte sig den 4 januari 1904 och han blev då svärson till en av Sveriges mest förmögna män. Yngve och Elin hade presenterats för varandra på en gymnasistbal några år tidigare av hennes bror, och hans bästa vän, Tor.
Året efter bröllopet kom första barnet: Verna. Paret fick tillsammans sex barn. Till en början bodde familjen på Kungsholmen, men lät 1907 bygga Villa Yngve Larsson i Nacka, granne med Hanna och Georg Pauli.
När Karl Otto och Lisen bosatte sig på Nedre Manilla flyttade Larssons till den närbelägna villan Mullberget. Det var ett äldre hus som liksom Nedre Manilla byggdes om av arkitekten Ragnar Östberg. För att finansiera köpet använde Elin sitt arv efter Eva Bonnier. Yngve Larssons lön som borgarråd räckte inte till för den levnadsstandard paret hade och önskade, utan de fick då och då bidrag från Karl Otto.
Yngve Larsson var också delaktig i familjens affärer, bland annat som ledamot av Dagens Nyheters styrelse 1940–1966.
Läs mer om Yngve och Elin Larsson i:
Per Gedin – Litteraturens örtagårdsmästare – Karl Otto Bonnier och hans tid
Staffan Sundin – Från bokförlag till mediekoncern – Huset Bonnier 1909-1929
Staffan Sundin – Bonniers – en mediefamilj – Konsolidering och expansion 1930-1954