Eva Bonnier var förläggardottern som reste till Paris och blev konstnär. I dag räknas hon som en av den svenska impressionismens företrädare med verk där familjen ofta stod modell.
Eva Bonnier var Albert och Betty Bonniers yngsta barn. Hon föddes således in i en litterär familj, men var redan i unga år säker på att det var inom måleriet som hon ville verka. Hon inledde sin konstnärliga utbildning hos konstnären Arvid Gottfrid Virgin för att som 18-åring – 1875 – börja på August Malmströms Målarskola.
Hösten 1878 påbörjade hon studier på Konstakademien. I motsats till andra europeiska konstskolor fick kvinnliga studenter här ta del av regelrätt akademiundervisning med levande modell av båda könen, även om undervisningen för män och kvinnor skedde i skilda lokaler.
På Konstakademien lärde hon känna bland andra Anders Zorn, Richard Bergh, Nils Kreuger, Jenny Nyström och Julia Beck, personer som kom att bli vänner och bekanta för livet.
Hösten 1883 reste Eva till Paris och började studera vid Académie Colarossi. I Paris blev Eva en central del i det svenska – för att inte säga nordiska – konstnärskollektivet.
Enligt konsthistorikern Görel Cavalli-Björkman som skrivit biografin Eva Bonnier – ett konstnärsliv blev 1886 Eva Bonniers genombrottsår och konstnärligt mest produktiva år. Året därpå antogs hon till Parissalongen, med en skulptur föreställande ett manshuvud. Två år senare på Världsutställningen i Paris medverkade Eva med verken Reflex i blått, Hanna Marcus och Musik för vilken hon fick ett hedersomnämnande.
Hösten 1890 återvände Eva till Sverige. Här fortsatte hon att måla – främst porträtt och så kallade konvalescensstudier. Hon var även ledamot i Konstnärsförbundet.
Eva ställde ut tre av sina främsta verk; Hushållerskan (porträtt av Bonnierfamiljens trotjänare Marie ”Mussa” Banck), Musik och Hjalmar Lundbom på Chicagoutställningen 1893. För samtliga verk fick hon bra recensioner.
Under sina år i Paris lärde Eva känna skulptören Per Hasselberg där han hade slagit igenom med verket Snöklockan på Salongen 1883. De förlovade sig men bröt förlovningen 1893. Hasselberg inledde då en relation med en modell och fick en dotter tillsammans med henne. Men året efter dotterns födelse dog han. Efter samråd med de olika familjerna adopterade Eva dottern.
Eva Bonnier avled 1909 efter att ha fallit ut genom ett fönster. I dag ses Eva Bonnier som en av Konstnärsförbundets och den svenska impressionismens främsta företrädare. I hennes testamente fanns en donation på 385 000 kronor till Stockholms stad för ”konstnärliga ändamål”. Donationen blev grunden till stiftelsen Eva Bonniers donationsnämnd som än i dag arbetar för konstens roll i det offentliga rummet.
Läs mer om Eva Bonnier: