Gunny Widell var en av de legendariska chefredaktörerna på Åhlén & Åkerlunds förlag och fick sitt stora genombrott när hon 1967 blev chefredaktör för tidningen Husmodern. Tidningen hade stora upplageproblem och Gunny Widell kallades in från Min Värld, där hon var chefredaktör, för att rädda den.
Gunny Widells analys var snabb och vass. Problemen berodde helt enkelt på att antalet husmödrar var hastigt sjunkande, något som den tidigare redaktionen kanske inte fäst så stor uppmärksamhet vid. Husmodern gjorde i stället allt för att leva upp till sitt namn.
Att släppa in en 37-årig Gunny Widell där var som att släppa in en ny tid. En yrkesarbetande och oftast ensamstående tvåbarnsmamma fylld av idéer och karriärambitioner – det kunde naturligtvis ha slutat hur som helst. Nu blev det succé.
Och den succén skulle upprepas många gånger. På Damernas Värld där Gunny Widell var chefredaktör från 1971, en period där hon unikt nog samtidigt också var chefredaktör för Husmodern. Men kanske framför allt på Vecko-Revyn som hon räddade från att dö som en smal musikinriktad och nördig ungdomstidning. En femtioårig Gunny Widell fick leva ut de tonårsdrömmar hon en gång inte haft möjlighet att förverkliga. Det ledde till Stora Journalistpriset 1981.
Receptet från förlagsledningen var i stort sett alltid detsamma: Gick en tidning dåligt – byt chefredaktör! Oftast till Gunny Widell, som går till presshistorien för ett tiotal sådana räddningsaktioner inom Åhlén & Åkerlund.
Formidabel och kreativ tidningsdoktor
Gunny Widell var en spännande och komplex person, bland annat led hon av en svårartad hypokondri. Hon hade alla världens sjukdomar, oftast samtidigt. Fördelen var att de gick över ganska snabbt. Och frågan är om inte detta helt enkelt var en del av hennes professionella framgångsrecept. Hon diagnostiserade sina tidningar på samma sätt: Många krämpor, men de gick att åtgärda snabbt. Ordet tidningsdoktor passade ovanligt bra in på henne.
För ingen var mer kreativ än Gunny Widell. Årsplaneringar, som vanliga chefredaktörer behövde flera veckor och åtskilliga redaktionsmöten på sig för att göra, fixade Gunny Widell helt ensam på några dagar. För att inte tala om reportageuppslag, vassa rubriker och redigeringsvinklar som hon formligen sprutade ur sig.
Varje vecka var det lämning till tryckeriet av ett nytt nummer och då sattes kopior på alla tidningssidorna upp för en sista genomgång, den så kallade ”väggen”. Gunny Widells entréer till denna föreställning var legendariska. Hon dundrade in i ett moln av någon elegant parfym, bärande på flera väskor med reportageuppslag och en bekymrad rynka mellan ögonen. Efter genomgången fick tidningen oftast hastigt göras om av en stressad redaktionsledning. Men resultatet blev alltid bättre, mycket bättre.
Gunny Widell blev 85 år innan en riktig sjukdom hann upp henne. Hon gick bort nöjd med sin karriär, som en av dem som format den svenska veckopressens sista guldålder. Hon ångrade inte mycket, möjligen att hon sålt den flotta diamantring hon fick av Albert Bonnier jr när hon räddat hans skötebarn Vecko-Revyn. ”Men jag behövde pengarna.”