Lars Johan Hierta, kanske mest känd som grundare till Aftonbladet, liberal tryckfrihetskämpe och grundare av Liljeholmens stearinfabrik, var också en av sin tids främsta bokförläggare. Han och Albert kom på ordentlig kollisionskurs med varandra när Albert gjorde intrång på Hiertas domäner.
Lars Johan Hierta insåg tidigt hur populärt romanläsning skulle bli. Romanen fick sitt stora genombrott på 1830- och 1840-talen, mycket tack vare Walter Scotts och Alexandre Dumas äventyrsromaner.
År 1833 började Lars Johan Hierta ge ut Läsebibliothek af den nyaste utländska litteraturen i svensk öfversättning med översättningar i följetongsform av populära utländska romaner. För att översätta och ge ut utländska författares arbeten på svenska krävdes inte något tillstånd från författaren. Förläggaren behövde heller inte betala någon ersättning. Eftersom detta inte var reglerat på något sätt uppstod ständiga kollisioner mellan de svenska förläggarna. För att i någon mån komma till rätta med detta hade en viss praxis och en slags tyst överenskommelse uppstått. Den som planerade att ge ut en översättning av ett visst verk annonserade om detta i tidningen. Detta respekterades i de allra flesta fallen.
När Albert 1846 började ge ut sin veckotidskrift Den Europeiska Följetongen. Nytt romanbibliotek med en av Hiertas författare, tog han det först med viss ro. Men allt eftersom Albert började ge ut allt fler av Hiertas författare tog han upp striden.
När Albert vid årsskiftet 1846/1847 annonserade att den nya årgången av Den Europeiska Följetongen skulle öppnas med Lucretia eller nattens barn av Edward Bulwer-Lytton bröt Lars Johan Hierta mot den tysta överenskommelsen. Han hade tidigare gett ut ett tjugotal av denne författares arbeten. 1847 års årgång av Aftonbladet inleddes därför med samma Lucretia som följetong.
Verbal strid med fula grepp
Nu inleddes ett intensivt käbbel mellan Hierta och Albert, som urartade till rena personangrepp. Albert backades dessutom upp i sina anfall både från den högkonservativa och liberala pressen, med hätska angrepp. De tog tillfället i akt att kritisera Hierta, som var illa sedd från båda håll.
Karl Otto skrev i sina minnesanteckningar att ”vad man mest förebrådde honom, var, att han haft ekonomisk framgång, att hans alltid klokt beräknade företag gjort honom till en förmögen man; det var detta som konservativa lika litet om liberala kunde förlåta honom; han var en plutokrat, en vinningslysten fabrikant, som gjorde i politik som i andra affärer; han rentav dref förläggaryrket för att demoralisera allmänheten.”
Albert vann till sist den verbala striden genom envishet och uthållighet. År 1851 lade Hierta ned sitt läsebibliotek och riktade i stället sin energi på Aftonbladet, Liljeholmens stearinfabrik, andra industrier och inte minst politiken som riksdagsman i andra kammaren.
Läs mer om Lars Johan Hierta i:
Karl Otto Bonnier – Bonniers – En bokhandlarefamilj I-II
Per Gedin – Litteraturens örtagårdsmästare – Karl Otto Bonnier och hans tid