Marie Banck, som fick smeknamnet Mussa, anlitades av Albert och Betty som barnjungfru när första barnet, dottern Jenny föddes 1855. Mussa stannade livet ut hos familjen – när barnen blivit större som hushållerska och efter Bettys död år 1888 som husföreståndarinna.
Sedan Jenny föddes fick Betty och Albert två till barn i rask följd: År 1856 föddes Karl Otto och året därpå Eva. Betty led under långa tider av mental ohälsa och vistades periodvis på sjukhus. Även Albert var tidvis sjuklig och han och Betty tillbringade mycket tid utomlands på olika kurorter. Redan 1862, när barnen var för små att följa med, vistades Betty och Albert en längre period utomlands. På hösten 1869 begav sig Albert och Betty till Italien och tillbringade hela vintern och våren där. Hemma blev det Mussa som tog hand om barnen. För barnen blev Mussa en trygg och stabil ställföreträdande mor.
När barnen blivit större var det Mussa som gjorde Betty sällskap på kurortsresorna när hennes sjukdom drabbade henne. Hösten 1876 vistades Betty på Dalarö med sin trogna vårdarinna Mussa. Då tillfriskande Betty plötsligt, nästan mirakulöst, och återfick sin livslust.
Mussa fick särskilt stor betydelse för Eva under de tider Betty vistades på sjukhus eller var oförmögen på annat sätt på grund av sin mentala ohälsa. Efter konststudier i Paris återvände Eva hem till familjen i Stockholm. Hon flyttade in i en ateljé som inretts åt henne i familjens hus på Hamngatan 1. I samma hus bodde också Mussa, som blev Evas första modell efter hemkomsten.
Första porträttet av Mussa
Det var under en vistelse i sommarhuset vid Gustavsvik på Lidingö som Eva målade sitt första porträtt av Mussa. Hon sitter vid fönstret läsandes en tidning. Det är sommar och Mussa är klädd i en blårutig klänning. Målningen kom att kallas för En fristund. Det var den första av flera målningar som Eva gjorde av Mussa.
Ett av Eva Bonniers mest uppmärksammade miljöporträtt föreställer även det Mussa. Eva påbörjade porträttet i november 1889, och beskrev tillblivelseprocessen i ett brev:
”…har jag talat om att jag börjat ett porträtt af Mussa i naturlig storlek. Hon sitter i ateliern, der jag försökt att inställa hennes ‘milieu’ genom att klä af delningsskärmens baksida med en ljusblommig tapet hvarpå hänger ett par af hennes taflor; hon sitter i den gröna ländstolen; med ett rödrandigt öfverdrag på, liksom i hennes soffa; hennes bord är uppflyttadt. Hon har glasögon på näsan och tittar just upp ur tidningen som ligger utbredd på bordet framför henne. Jag tycker att det är det naturligaste att afbilda henne, som tidningsläserska, då hon ju dermed tillbringar sin mesta tid.”
Målningen som blev klar 1890 fick namnet Husföreståndarinnan och hänger i dag på Nationalmuseum.
Mussa stannade i familjen Bonnier till sin död 1906 och var mycket uppskattad. När Albert avled 1900 fick hon ett gåvobrev om 20 000 kronor som ett bevis på detta.
Marie ”Mussa” Banck var också storasyster till Gustaf Banck. Det var tack vare henne han fick arbete som alltiallo på Alberts förlag, och han var under många år Alberts enda medhjälpare. Han visade sig vara mycket begåvad och avancerade så småningom till bolagets finansdirektör. Han blev en av Alberts mest pålitliga medarbetare, och skötte verksamheten under Alberts utlandsresor.
Läs mer om Marie ”Mussa” Banck i:
Per Gedin – Litteraturens örtagårdsmästare – Karl Otto Bonnier och hans tid