Kerstin Ekman

Kerstin Ekman började som deckarförfattare men efterhand försvann de kriminella inslagen i hennes böcker. Hennes romaner har gjort henne till en av Sveriges mest lästa författare, och hon har belönats med mängder av priser.

Kerstin Ekmans första bok, detektivromanen 30 meter mord, publicerades 1959. Den följdes av flera deckare men 1967 gavs hennes första roman ut – Pukehornet. Då hade hon också skrivit manus till både film och tv-serier. Den första titeln som gavs ut på Albert Bonniers Förlag var detektivromanen Den brinnande ugnen, som utkom 1962.

I början av 1970-talet började Kerstin Ekman skriva på sin stora romansvit om Kvinnorna i staden, som handlar om hur staden (med inspiration från hemstaden Katrineholm) växer fram i industrialiseringens och järnvägsutbyggnadens Sverige. I sviten ingår fyra böcker: Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus.

Kerstin Ekman promoverades till hedersdoktor vid Umeå universitet 1998, och utnämndes till skoglig hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Det var första gången i modern tid som fakulteten för skogsvetenskap hedrade en författare.

Hon har även belönats med en mängd priser för sitt författarskap. Bland annat med Pilotpriset, Nordiska rådets litteraturpris, Augustpriset och Stora läsarpriset. År 1998 fick hon ta emot medaljen Litteris et Artibus ur kungens hand.

År 1978 invaldes Kerstin Ekman som den tredje kvinnan i ordningen i Svenska Akademien. Före henne hade bara Selma Lagerlöf och Elin Wägner fått tillträde till institutionen. Kerstin Ekman valde dock att lämna sitt arbete i akademien 1989 i samband med den så kallade Salman Rushdie-affären, när akademien inte tog avstånd från Irans dödsdom mot den iranska författaren.