Pär Lagerkvist
Det dröjde länge innan Pär Lagerkvist slog igenom hos recensenter, publik och kommersiellt. Albert Bonniers Förlag tappade dock aldrig tron på honom utan fortsatte att ge ut hans böcker.
Pär Lagerkvist hade redan som ung bestämt sig för att bli författare och att han ville ge ut sina verk på Albert Bonniers Förlag. Han började emellertid att skriva konstkritik och kom tidigt i kontakt Picassos kubistiska målningar under en vistelse i Paris. Han skrev om de nya strömningarna inom konst och samhälle i publikationer som Ordkonst och bildkonst och Politiken.
Redan 1910, som 19-åring, skickade han sitt första alster – en novell – till Bonniers. Karl Otto Bonnier imponerades dock inte av den unge Lagerkvist, och refuserade honom som omogen. Året därpå skickade Lagerkvist en pjäs men blev återigen avspisad.
Genom sina artiklar hade dock Lagerkvist börjat göra sig ett namn, och debuterade 1912 med novellsamlingen Människor. Inte hos Bonniers utan det socialistiska förlaget Fram. Två år senare kom den första boken ut på Albert Bonniers Förlag. Boken hette Motiv och var en blandning av lyrik och prosa.
Karl Otto förstod sig inte riktigt på Pär Lagerkvists moderna stil, men han förstod ändå att behålla författaren på förlaget. Så småningom tog Åke över kontakten med Lagerkvist, och då blev förhållandet mellan förläggare och författare bättre. Även med Gerhard hade Lagerkvist en varmare relation.
På 1920-talet hade Pär Lagerkvist blivit mer känd och uppskattad av Sveriges intellektuella och hans pjäser sattes upp på Dramaten. Fram till 1928 hade Bonniers gett ut 14 av hans böcker på lika många år, varav bara Gäst hos verkligheten genererat vinst.
Men på 1940-talet började det vända för Pär Lagerkvist. År 1940 valdes han in i Svenska Akademien. Fyra år senare fick han sitt stora publika genombrott med Dvärgen, en bok om ondska påverkad av det pågående kriget. Den såldes i tiotusentals exemplar på bara några månader. Ytterligare fyra år senare utkom Barabbas som blev en ännu större succé. Nu trycktes också hans tidigare böcker i nya upplagor.
Det stora erkännandet fick Pär Lagerkvist 1951 när han tilldelades Nobelpriset i litteratur, med motiveringen ”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”.
Läs mer om Pär Lagerkvist i: